jag har alltid tyckt att jag är lite speciell, att jag skär mig från mängden. Och att jag har fördomar om mig själv oc andra är ingenting ni kan klandra mig för. Jag har rätt att tycka och tänka, precis som resten av människorna på jorden har? Alla har rätt att tycka som dom vill, det är ingen som har sagt att man alla MÅSTE tycka och tänka samma, hur skulle världen se ut då? skulle jag verkligen vara så speciell som jag utger mig att vara..?


den andra januari, och jag hatar redan 2010, allt har gått åt helvete, och jag är så upp i hat mot mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen, just nu skulle jag kunna döda för att vara hos pappa, han är verkligen den enda människan i världen som förstår sig på mig.. ingen annan ser mig på samma sätt, som min älskade pappa..

idag, vet jag faktiskt inte vad som händer, inte en människa ute, ska nog dra ner till sjön och kolla när några åker skridsko, tänker i alla fall inte åka själv, vågar inte, jag vågar inget, gud vilka fördomar jag har om mig själv.. rädd för att skada mig, rädd för allt